• Chelsea boot
• Stövlett
• Converse
• Sneakers
• Overknee stövel
• Pumps
• Sandal
• UGG's (vintersko)
• Träningsskor
• Inneskor(arbetssko)
• Fårskinnstofflor
• Gummistövlar

• Sängkläder
• Badlakan, handdukar
• Plädar, överkast
• Kläder
• Kuddfodral, möbelklädslar, dynor mm.
• Innerkuddar

• Gitarrer (2 st)
• Förstärkare
• Byrå (med ovan nämnda innehåll)
• Gästmadrasser (2 st)
• Mattor (3 st)
• Pallar (2 st)
• Klösträd
• Brandstege

• Antika stolar 2 st (hobby)
• Litet pelarbord (hobby)
• Svart skänk (sälj)
• Regissörsstolar 2 st (sälj)
• Stor korg (sälj)

• Crosstrainer, pressbänk och övriga tillbehör hemmagym
• Kamferkista
• Extra stolar matbord
• Fladdermusfåtöljer 
• Klädbetjänter 
• Tavlor     
• Hattaskar, resväska
• Lampor
• Krukor och vaser
• Julsaker

• Brandstege
• 'Bananen'(Banana Leaf) 
• Vikbara gästmadrasser 2 st
• Pallar 2 st
• Mattor 2 st
• Gitarrer 2 st
• Kamerastativ
• Förstärkare
• Diverse prylar i byrå

Sitter i verandan med dörren öppen med ögon och öron över det lilla boet i den lilla boken några meter från huset. Där har nämligen koltrastarna i år byggt bo. Misstänkte ju att det var så då jag sedan en tid sett både hona och hane fara in och ut ur boken som från början var ett tjuvskott som slagit rot och som vi klippt ner många gånger om men som till slut blivit till en stor buske.

Koltrasten är en av mina absoluta favoriter i trädgården. Unik på så vis att den kan skymtas långt före alla andra fåglar vaknat och är ofta den att flyga runt sent om kvällarna i skymningen. Det par vi har nu kommer ofta nära och tycks inte se oss som något nämnvärt hot. Vackrast av dem är nog allt hanen med sin svarta dräkt, knallgula näbb och gula ring runt ögat, men även mamma brun är fin på sitt sätt. De påminner mig om våra älskade huskatter, Peach som var helt kolsvart och Precious med sina olika bruna nyanser och kanske är det just därför koltrasten fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Idag fick både jag och sambon rycka in för att hjälpa det lilla koltrastparet. Det blev mycket dramatiskt, mer än det brukar vara och jag fick ringa sambon på jobbet och be honom komma hem för det såg först ut som om den lilla fågelungen jag hittat på marken möjligen skulle behöva hjälp att få somna in. 

Stod i köket och hörde plötsligt ett intensivt kvittrande utanför huset och när jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret ser jag att en av skatorna som vi brukar ha i trädgården är och far runt vid bokbusken. Koltrastarna är där också och jagar efter den så gott de kan. Efter att jag öppnat fönstret och schasat på skatan flyger den iväg. 

Tänkte först att den kommit för nära deras bo och att de därför gick till försvar. Bara någon minut efter det uppenbarar sig dock samma tumult igen och jag ser åter igen att skatan befinner sig runt bokdungen, men den här gången på marken och att den liksom håller på med något i näbben. Koltrastarna har panik och jag springer till dörren för att ge mig ut. Skatan flyger och koltrastarna med och på marken ligger en liten, liten vän med bara lite utvecklad fjäderdräkt. Den blöder och jag får panik.

Känner mig först väldigt osäker på om den är för skadad för att överleva. Springer snabbt in och hämtar en ren diskhandduk i tvättkorgen som lägligt nog står placerad i entrén i verandan i väntan på vikning och sedan snabbt ut igen. Plockar upp det lilla livet. Den är tagen men stundvis försöker den röra på sig och näbben öppnas av och till. Det blir dock snabbt uppenbart att den är på tok för liten för att klara sig på marken och något måste göras. 

Troligen är det så att den lilla vännen ramlat ur boet och skatan sedan fått nys om den. Jag hoppas i alla fall att så är fallet för värre är ju om den har plockats direkt ur boet. Skatan kan mycket väl återvända dit och hur ska jag då kunna skydda dem?

I väntan på min sambo ser jag att ungen har ett litet sår uppe på huvudet och att det är där blodet kommer ifrån. Trots omständigheterna verkar den ändå vara ok. Andningen verkar stabil och av och till öppnas ögat och den försöker röra sig i handduken som bara löst håller den på plats. Sambon hjälper mig att lyfta tillbaka ungen in i boet igen. Tack och lov att vi inte behövde fatta något annat hemskt beslut.

I boet syns ytterligare 2-3 st ungar. Försiktigt läggs den lilla skadade vännen tillbaka. Både mamma koltrast och pappa koltrast har därefter synts till i bokbusken och allt verkar ok. De letar mat som vanligt på marken och ingen skata gör sig besväret att ens försöka komma i närheten av boet igen(eller grannens katt Ozzy) för jag sitter som en hök och vaktar och planerar att göra så resten av em/kvällen. 

Lovar att kika in snart igen. Känner mig trots värmen som dragit in faktiskt ordentligt pepp på att komma igång med rensandet och fortsätta förenkla och minska ner på prylarna  i vårt hem.

//Tina 

Rensandet kan väl knappast bli mer tydligt än så här. En tom låda. Inte på grund av omorganisering och att det som tidigare fanns i den flyttats till en annan plats. Nej, en tom låda för att det som tidigare fanns i den har rensat bort. Eller Nja, inte helt sant där faktiskt. En del har tagits i bruk igen, men det mesta har blivit bortrensat.

I MALM- byrån finns en tom låda och jag har inget specifikt att stoppa i den. Tidigare förvarades här diverse innerkuddar som jag packat hårt, hårt i vakuumpåsar för att få plats. Ett helt gäng kuddar, men har nu både rensat bort och tagit i bruk och med det blev det också färre extra kuddfodral i en av de andra lådorna.

Totalt har vi 7 st prydnadskuddar runt om i huset. Två i soffan, tre i dagbädden och två som mest bara flyter omkring. Och Ja, det känns en aning överflödigt, men det är också det som är meningen. Jag tvingas nämligen nu hitta en lämplig plats till dem eller också rensa bort dem. Den här metoden har jag funnit vara mycket effektiv. 

Min strategi sedan en tid tillbaka är som ni vet att reducera ner saker vi har 'på lager'. Saker som inte är i bruk. Saker som finns undanstoppade i förråd och byrålådor och som mest bara tar upp onödig plats. Genom att aktivt ta saker i bruk konfronteras jag av mina prylar. Jag kan inte längre gömma undan dem någonstans och regeln är den att har vi inte någon självklar plats för prylen i vårt hem eller att den fyller någon annan viktig funktion, då är det också dags att släppa taget och rensa bort. 

Vidare har jag i vindsgarderoben tömt ut i två av den lilla byråns totalt fyra lådor. Det som tagits i bruk är fodralet till kamerastativet, resten har rensats bort och däribland gitarrfodralet som jag nämnt tidigare. Vips står två lådor tomma och det som återstår är sambons låda med gitarrtillbehör, hörlurar mm samt en låda med mina tyger. 

Tygerna skulle jag ju nu kunna få plats med i den tomma lådan i MALM- byrån och sambons gitarrtillbehör skulle kunna flyttas till Lejonbyrån senare när den blir klar(vi ska få den lackad i höst). Det betyder följaktligen att byrån i vindsgarderoben högst troligen kommer kunna avvecklas inom kort och följa med till inlämning på auktion senare i år.

//Tina 

Äntligen fortsätter rensandet i källaren. Det har inte hänt så mycket mer där sedan sist men nu är jag igång igen. I sommar har jag verkligen haft tid att fundera över källaren och hur jag vill att det en dag ska bli där nere. Källaren är praktisk på många vis men det är också en plats att gömma undan saker utan att behöva konfronteras av dem.

Hemmagymmet får gärna vara kvar tillsammans med några extra stolar. Jag vill även förvara julsakerna här nere. Och i tvättstugan som är belägen i källarplan behövs även fortsättningsvis finnas möjlighet till förvaring av extra jackor och skor då det inte finns garderober eller annan lämplig plats för dem uppe i huset. 

Helt tom kommer vår källare förmodligen aldrig att att bli, men att komma så nära det det går är fortfarande mitt huvudsakliga mål.

Komma hem

I klädskåpet ovan som står i tvättstugan förvarar vi sedan tidigare ytterplagg (vinter/sommarjackor), en större väska(weekendbag), accessoarer i stråväskan, extra galgar, syskrin och lite annat smått och gott såsom regnkläder, målarkläder men också förvaring av klädvårdsrullar och extra städmaterial. Har nu gjort en ordentlig genomgång av klädskåpet, rensat bort och med det blev det plats att förvara även julsakerna häri. 

Jag märker alltmer hur jag tenderar 'hoarda' på vissa saker. I klädskåpet t ex klädvårdsrullar och toaborstar(köper alltid med mig från IKEA) tillsammans med en del andra saker som är praktiskt att ha hemma, men känner mig bara så färdig med det nu och kommer avveckla efter hand. Klädvårdsrullar har jag tidigare förvarat i både dagbädd och klädskåpet(!) men finns nu alla endast samlade i en av lådorna i dagbädden.  

Det är onekligen inte förrän man gräver på djupet som man inser vad det är man håller på med. Att samla 'bra- att- ha- saker' till överdrift är inte längre min melodi. Ingen mer lagerhållning, tack. Det är däri mitt fokus befinner sig allra mest just nu och jag börjar faktiskt redan se goda resultat av detta.

Vidare är det med den omorganisering som nu skett med julsakerna egentligen endast krukor och vaser kvar att förvara i källarens förråd när det kommer till mer småskaliga ting. Jag förvarar även skrivaren här som används bara någon gång ibland. Samtliga står i det svarta skåpet och även om det blir så att skåpet flyttas upp i huset igen när golvet blivit lagt senare i höst kan innehållet, dvs skrivare, krukor och vaser följa med upp. Kamferkistan kommer med andra ord inte att behövas längre.

Det är såklart en bitterljuv känsla då jag verkligen sett fram emot att ta denna vackra möbel i bruk. Men eftersom jag envisas med att behålla det svarta skåpet och julsakerna inte längre behöver någonstans att bo, blir kamferkistan utan någon funktion vilket i nästa led också betyder att det är dags att släppa taget. 

//Tina

I höst står vi inför den allra sista inlämningen till auktion. Det är bestämt sedan tidigare. Den här hösten kommer alltså vara allra sista gången vi kör till 'vår auktionskammare' för inlämning av överflödiga möbler och prylar. 

Det är en milstolpe på den här resan som började någon gång under år 2015. I fem år har jag rensat. Jag kan knappt förstå det själv att jag hållit på så länge, men så är det. Det tog mig fem år att nå hit och än är jag inte riktigt färdig med mitt uppdrag, men jag är helt klart snart framme vid vad man skulle kunna kalla den första anhalten till ett enklare liv. 

Redan förra året började jag känna av att det var nära, men så som jag känner nu det har jag nog ändå aldrig riktigt känt. Jag inte bara känner att det är nära, jag kan se att det är det. Mest tydligt har det blivit i källarens förråd. Det är en nästan overklig känsla. I förrådet finns inte längre ett överflöd av möbler och prylar. I förrådet finns inte längre möbler och prylar jag inte vet vad jag ska göra med.   

Jag har varit en sådan hamster på all typ av inredning. Jag har haft ett helt lager med inredningsprylar undanstoppade i alla tänkbara utrymmen i vårt hem. Det är helt galet nu när jag tänker tillbaka på det. Passion eller besatthet? Jag vet ej. Kanske är det lite av båda. 

Jag har köpt otaliga möbler genom åren. De har vandrat in och ut. En del har bara lagrats i förrådet eller uthuset eller i vindsgarderoben i väntan på att tas i bruk. Jag har köpt möbler och prylar jag inte haft plats för. Jag har otaliga gånger impulsköpt, fått för mig att jag 'måste ha', blivit besatt av något utan att veta dess plats. Jag har hoardat inredning och bytt stil fler gånger än vad jag vågar tänka på. 

Jag har också varit fäst vid mycket av mina saker men inte nödvändigtvis använt mig av dem. En del har ens aldrig någonsin varit i bruk. Ungefär som när man köper kläder man inte behöver och de flera år senare fortfarande hänger kvar i garderoben med tags och prislappen kvar.

Det har tagit mig fem år att reda upp i den här röran. Det har tagit mig fem år att på djupet förstå att prylar aldrig kommer att göra mig lycklig. Det har tagit mig fem år att förstå att jag aldrig kommer att känna att jag lyckats skapa det perfekta hemmet. Det har tagit mig fem år att förstå att det alltid kommer att finnas någonting nytt att sukta efter. Det har tagit mig fem år att förstå att längtan efter något mer, något annat, något nytt aldrig någonsin har ett slut. 

Jag finner en stor frid i minimalismen. I det enkla livet. Minns tillbaka på hur konstigt det först kändes när vi började skala av alltmer av våra möbler. Ovant. De är stora och tar plats men snabbt hade vi vant oss. Nu bara en känsla av lättnad när det kommer till tomma ytor. Minimalism tror jag handlar väldigt mycket om att successivt vänja sig vid mindre. För de allra flesta går det inte över en natt. För mig till en början nästan panik över att inte har något ståendes på varje ledig plats, i varje fönsterkarm. Idag ger det mig istället en känsla av frihet och ett inre lugn. 

Jag känner också en stor frid i att inte behöva påverkas av det som är 'i ropet' just nu. Jag är fortfarande intresserad av hus, hem, inredning och design, men jag bryr mig inte om trender. Jag förfäras snarare av dem och hur snabbt de ändrar sig. Jag har hoppat av det tåget och det är en stor befrielse. Jag känner ro. Jag behöver inte. Jag känner mig nöjd. 

Därmed inte sagt att jag inte längre har ett behov av att få vara kreativ och ändra om i vårt hem eller att jag på något vis är immun och inte påverkas av 'nyheter'. Men det går att hitta andra vägar. Byta plats och flytta runt på det man redan har eller bara komplettera med något litet som ändå gör stor skillnad. Hitta saker i naturen. Måla om. Byta med en vän.

Variation är fortfarande något jag uppskattar. Jag vill ändra om ibland. Skapa nya blickfång. Jag har alltid varit en person som tröttnat fort och det i sig är naturligtvis en utmaning när man befinner sig i en situation som den här. Men det går om man vill och om någonting nytt ändå skulle leta sig in är det inte värre än att någonting gammalt kan leta sig ut. 

Jag har inte satt några strikta förbud för mig själv. Jag vill inte känna mig låst i rollen som minimalist och att jag måste verka och agera på ett visst sätt. Men det jag kan lova mig själv är att jag aldrig någonsin kommer att göra och leva så som jag tidigare gjort. Med ett fullt källarförråd, en kaotisk vindsgarderob eller en knökfull byrå och klädgarderob. Jag är färdig med det nu men känner mig samtidigt tacksam över att ha fått göra den här resan. Jag har lärt känna sidor av mig själv jag inte visste fanns. Jag har funnit vägen till ett mer meningsfullt liv. Jag är förmodligen mer nöjd nu än vad jag någonsin varit. 

Minimalism och ett enklare liv är inte svaret på allt, men väldigt mycket och jag ser fram emot att börja leva mer i det. Jag har kommit att växa in i rollen som minimalist, det har tagit tid och inte varit utan ansträngning. Som ni vet har jag vacklat fram och tillbaka längs resans gång. Det har väldigt mycket varit en process. En lång sådan. Djupt inom mig har jag dock hela tiden vetat att det är det här jag vill och i takt med att vi gjort oss av med våra saker har jag också känt mig lättare, gladare, friare. 

Men det är inte utan att jag också känner mig rädd. Det känns ovant och ibland också väldigt tomt. Vem är jag utan mina prylar? Vem är jag utan mina aldrig sinande drömmar om det perfekta hemmet, den perfekta inredning, den perfekta möbeln, den perfekta prylen? Vem är jag egentligen när allt överflöd och längtan efter det ouppnåeliga inte längre finns? 

//Tina  

Äntligen har den lämnats in till lackering, byrån i uthuset som så länge stått på vänt. Byrån som tagit upp både plats och energi och tankar om vad jag ska göra med den. Byrån som jag våndats över så många gånger. Hur ska det bli? Vad ska vi göra? Kommer vi någonsin fullfölja planerna för den? 

Nu händer det äntligen. Men utan resan mot enkelhet och minimalism har jag svårt att tro att det skulle blivit av. Vägen mot ett enklare liv tvingar mig nämligen att utvärdera allt vi äger och har.   

Ännu en sak har tagits ur 'lagret' och med det har ännu en stor tyngd släppt från mina axlar. Och ännu en gång förundras jag över vilken börda och tyngd mina ägodelar har och har haft på mig. Hur mycket de tar i anspråk. Den underliggande stress de faktiskt orsakar. 

Nu ska byrån inte längre stå där i uthuset och pocka på min uppmärksamhet. Nu ska den inte längre stå på vänt och ge mig dåligt samvete, byrån som jag sökt efter under många år och som vi körde till Skurup för att hämta. Nu ska den inte längre ta upp onödig plats. Nu ska den inte längre stå där utan att fylla sin tänkta funktion. 

Efter många år i vårt uthus ska den äntligen tas i bruk. Den fina byrån med lejonhuvuden på. Och blå det ska den bli, den mörkare av de två.

//Tina  

Hösten har ännu inte riktigt infunnit sig, sommaren dröjer sig kvar lite till. Längtar efter att få plocka undan sommardekoren och göra mer höst i vårt hem, men än känns tiden inte riktigt rätt. Det får allt vara tills temperaturen sjunker ner ytterligare några grader.

I helgen åkte vi till favoritstranden. Där var bara vi och tre surfare. Älskar denna sandstrand med sina fina vita sand. Där kan jag sitta i timmar och titta på vågorna som rullar och andas in den salta doften av hav, tång och sand.

Troligen blir det inlämning till auktion under Oktober. Jag ser fram emot det. Känner mig redo för det. Redo att ta den där allra sista turen. Ska bara se till att få med mig allt. Någon eftersläntrare kommer det med all säkerhet att bli. Jag vill rensa mer efter hand, med det kommer ändå vara så pass få saker att de enkelt kan säljas via Blocket och Tradera, en del skänkas. 

//Tina